Pojke vid Västra muren trycker in en lapp med en bön mellan stenarna.

När vi nu är inne på detta tema, vill jag gärna avge en liten rapport om distributionen av min bok
Tid för Gud: Judiska och kristna perspektiv på de judiska högtiderna, som jag med glädje ägnade mig åt under sommaren. Det var verkligen roligt att få in alla beställningar och ha tid att personligen dedicera böckerna till er. Sammanlagt har nog närmare tusen exemplar spridits av de tretusen som Jubileumsfonden har bekostat. Produktionen av en sådan här bok är inte billig. Därför är det med stor tacksamhet jag nu å Jubileumsfondens och mina egna vägnar framför ett mycket varmt tack för de välbehövliga gåvor som kommit in. Jag vill också tacka för alla trevliga hälsningar jag fått ta emot. Vi hoppas att boken ska fortsätta spridas. Den som önskar fler exemplar kan beställa dem mot en frivillig gåva till fonden hos Anita Taranger, Oxelgatan 26, 565 33 Mullsjö, tel. 0392-36021, eller via e-post:
Det går också bra att köpa boken direkt på Arcus förlag, Box 1026, 221 04 Lund; www.arcusforlag.se; .

Tack vare er generositet kan fondens arbete fortsätta. Nya projekt väntar, och vi vill göra vårt allra bästa för att era gåvor på bästa sätt blir omsatta i handling. Vill ni läsa Jubileumsfondens årsredovisning, kan ni göra det på vår hemsida, där den nu finns utlagd. Ni kan också kontakta mig, så ska jag se till att ni får den på posten.

Apropå hemsidan, kan jag inte göra någon hemlighet av att jag försummat den gruvligt, vilket alla kan se som gått in på den. Det är jag ledsen för. Det är bara så, att datorer inte ingår i min närmaste vänskapskrets, och det känner de troligen av. Nu ska jag emellertid se till att hemsidan fräschas upp i någon mån, samtidigt som jag både ber om ursäkt och förståelse för att den nog aldrig kommer att stå sig särskilt bra i den hårda konkurrensen om uppmärksamheten på det världsvida nätet. E-post är dock något fantastiskt, det tycker till och med jag. Det är snabbt, billigt och opretentiöst. Därför är jag tacksam om ni som får detta rundbrev med den vanliga posten men har en e-postadress låter mig veta det, så hamnar ni i e-postregistret i fortsättningen.

Jag vill också nämna en annan sak som några av fondens vänner påmint oss om nu i sommar. De har nämligen skänkt gåvor till fonden i samband med födelsedagar, bröllop och begravning. Därför har jag nu designat ett minnesblad för alla som önskar uppvakta med en gåva till fonden. Ni behöver bara meddela mig eller Anita Taranger (se ovan), så skickar vi ut en vacker och värdig hälsning till de berörda.

Vad gäller den närmaste framtiden, ska jag i höst bearbeta min kommentar till Andra Mosebok, Uppbrottet, som länge varit slut på förlaget. Arcus förlag kommer att ge ut den nya utgåvan nästa år.

Jag räknar med att vara i Sverige från mitten av februari och en månad framåt nästa år. Som vanligt vill jag då försöka hinna med att besöka så många platser som möjligt. Jag kommer visserligen att prioritera fortbildning bland präster och pastorer och andra medarbetare i kyrkan men vill gärna lägga in föredrag på kvällarna. Hör gärna av er i god tid, för programmet tenderar att bli fullt ganska snabbt.

Judarna samlas vid Västra Muren. Ovanför är tempelplatsen med Klippdomen, som är muslimernas böneplats.

Många undrar nog hur det känns att komma tillbaka med tanke på den turbulenta och tragiska sommaren och hur den påverkat läget nu. Det allra första jag gjorde när jag kom tillbaka var att ringa så många jag kunde komma på för att förvissa mig om att de och deras närmaste mådde bra. Situationen är lugn här i Jerusalem. Om jag inte visste vad som hände i somras, skulle jag inte märka något särskilt utöver den spänning som alltid råder. Det som för min egen del hittills mest påmint om kriget i somras är bristen på turister. Planet hit var bara halvfullt, och till skillnad från i våras ser man nu ytterst få grupper och turistbussar. Den resa som jag själv skulle medverka i nu i oktober blev uppskjuten ett år. När beslutet måste fattas i augusti var situationen fortfarande osäker, och inte minst med tanke på de hemmavarande anhöriga kändes det riktigt att invänta lugnare tider.

På nyheterna diskuterar man främst de kidnappade soldaternas frigivning, som man hoppas ska kunna ske nu till nyåret. Ett annat stort ämne är ansvarsfrågan, det vill säga både varför så många misstag begicks under kriget och hur man ska kunna förebygga att de upprepas i framtiden. Det är heller inte att ta miste på att den stora hjärtefrågan är om och i så fall hur man ska kunna finna en långsiktig lösning på den konflikt som krävt så många offer på båda sidor. Man kan bara hoppas att allt fler ska inse att inga militära lösningar kan skapa den fred som de allra flesta längtar efter.

Kanske är den allra viktigaste nyårsönskan därför shenat shalom, ”ett fredens år”. Jag hör den dagligen, och nu gör jag den också till min, när jag säger SHANA TOVA till våra judiska vänner. Jag tänker då också på det säkerhetshot som vilar över judiska församlingar och institutioner på många håll i Europa och sorgligt nog också i Sverige. Må detta år bli ett år då öppen och dold antisemitism, inte sällan under politisk förklädnad, får se sig om efter nya jaktmarker - utan att finna några!