|
 |
Tillbaka till nya hemsidan - klicka
HÄR ! |
Vill du prenumerera på rundbrevet?
Gå tilbaka till den nya hemsidan via länken ovan.
|
|
|
|
|
|
|
Jerusalem den 11 april 2006
Kära vänner!
Tre månader har förflutit sedan mitt förra rundbrev,
och mycket vatten har flutit i Jordan sedan dess, i all synnerhet som
vi välsignats med rikliga vinterregn denna vinter. Så sent
som den 2 april fick vi 127 mm regn på ett dygn här i Jerusalem.
Annars ligger genomsnittet för hela april på endast 29 mm.
Men vi kan aldrig få för mycket av den välsignelsen
i detta land. Nu är nog emellertid regnperioden i stort sett över
för denna gång. Temperaturerna åker berg- och dalbana.
Vi har omkring 20 grader om dagarna, men vi har nyligen också haft
endast 10 och närmare 30. Blommorna slår ut överallt,
träden knoppas, luften doftar och fåglarna sjunger. Snart är
denna vårens ljuvliga tid också hos er, så gläd
er!
Ni som fick mitt förra rundbrev vet att jag varit i Sverige större
delen av tiden sedan dess. Jag kom tillbaka hit först den 17 mars,
och då kunde jag se tillbaka på en alldeles underbar tid
i Sverige. Det något intensiva programmet ledde mig från
Lund i söder till Skellefteå i norr. Det blev många
kära återseenden, och inte så få nya vänner
anslöt sig till läsekretsen för denna lilla hälsning
från Jerusalem. Det är väldigt roligt att på detta
sätt kunna hålla kontakt med er, när jag nu inte hinner
och orkar skriva till var och en särskilt. Men ni är givetvis
alltid välkomna att höra av er. Jag försöker besvara
breven så gott jag förmår. Men svarar ni på det
här rundbrevet, ska ni inte trycka på ”svara”,
för då hamnar ert svar i en brevlåda på hemsidan
(som jag ibland glömmer kontrollera). Använd i stället
min e-postadress som är angiven nedan.
Jag vill gärna nämna en särskilt stor glädjedag
under min Sverigevistelse. Den 28 februari fyllde min mor 88 år.
Tillsammans med mina båda bröder och deras familjer, släktingar
och vänner, firade vi henne och var mycket tacksamma att hon återhämtat
sig så bra efter en sjukhusvistelse i december. Men den stora överraskningen
för henne och för de allra flesta av oss var det fullkomligt
oväntade besöket av hennes sondotter Clara tillsammans med
det 18 dagar gamla barnbarnsbarnet, som också heter Clara (liksom
min mor och mormor, fast bara som andra namn och stavat med ”K”).
Så när den största glädjen lagt sig blev det fotografering
av fyra generationer – för första gången i vår
familj! |
 |
Titusbågen vid Forum Romanum, som
framställer romarnas triumftåg med judiska fångar
och templets skatter som rövades i samband med templets förstörelse år
70. |
|
En oförglömlig upplevelse blev också vistelsen
i Rom, där jag föreläste på en kursresa. Det var
mitt första besök i denna världsstad som ibland kallas ”den
eviga”. Fast för mig är och förblir det den stad
där jag skriver dessa rader och har förmånen att få bo.
Men Rom var förvisso en gång världsstaden framför
alla andra. Romarna byggde också ut vägnätet och var
egentligen de första som i stor skala började ”krympa
världen” genom att göra det möjligt för människor
att resa och kommunicera på ett nytt sätt. Uttrycket ”alla
vägar bär till Rom” vilar alltså på fast
historisk mark. Det var mycket det romerska vägnätets |
förtjänst att judendomen – och
senare kristendomen – spred sig så snabbt i hela den då kända
världen. Mötet mellan judendom och kristendom
och mötet mellan dessa och den antika romerska världen var
huvudtemat för vår resa. Den leddes av historikern och författaren
Sonia Schlossman, som verkligen känner Rom utan och innan från
antiken och fram till i dag. Vi hade också hjälp av historikern
och arkeologen Olle Brant, som bor i Rom sedan många år
och som är en stor kännare av kristenhetens äldsta kyrkor. |
|
Det är svårt
att välja ut en särskild upplevelse
under våra otroligt rika dagar. Besöket i världens
största kyrka, St. Peterskyrkan, och Sixtinska kapellet med
Michelangelos makalösa takmålningar tillhör givetvis
världstoppen när det gäller arkitektur och konst,
som för övrigt möter en i en rikedom som ingen annanstans
på jorden. Likväl vill jag nog utse en helt annan plats
som den kanske mest gripande för min personliga del. Det är
Santa Sabina-kyrkan från omkring år 430, som jag läste
om redan för 25 år sedan. Jag minns att jag redan då sa
att denna kyrka var det första jag vill se om jag skulle komma
till Rom. Det var därför med stor spänning jag begav
mig dit en solig eftermiddag tillsammans med en del av vår
resegrupp. |
 |
Santa Sabina-kyrkan |
|
Vad är det då som fascinerat
mig så mycket med just denna kyrka i en stad som har de äldsta,
största och mest magnifika kyrkor på jorden? Dess läge
på Aventinen med en makalös utsikt över Tibern och
stora delar av Rom är i och för sig betagande. Kyrkan i
sig är också en av de bäst bevarade bysantinska basilikorna
i världen. Cederportarna med motiv från Gamla och Nya testamentet är
de äldsta i sitt slag och i sig en verklig raritet.
|
|
 |
Mosaiken i Santa Sabinakyrkan |
|
Ändå är det inget av allt detta som genom åren
fyllt mig med en så djup längtan efter att få se denna
helgedom. Det är de unika mosaikerna på väggen ovanför
ingången. Där ser man nämligen en symbolisk framställning
av kyrkan i form av två kvinnor. Sida vid sida står de
där, lika nobla, med en bok i handen. Det är uppenbart att
ingen är förmer än den andra. Det är detta som är
det unika med dessa mosaiker. Den ena kvinnan är nämligen
judisk. Mig veterligt är det nämligen den enda framställning
av kyrkan som gör rättvisa åt dess judiska ursprung.
Den ena kvinna är försedd med inskriptionen Ecclesia
ex circumcisione, ”Kyrkan av de omskurna”, medan
den andra betecknas som Ecclesia ex gentibus, ”Kyrkan
av hedningar”. |
|
Därmed finns också den allra
första kyrkan med – den som beskrivs i Apostlagärningarna
och som var helt och hållet judisk. Den andra delen var framför
allt resultatet av Pauli mission till hedningarna. På 400-talet
hade den emellertid i stort sett stött bort den judiska grenen och
förträngt sitt judiska ursprung. I ersättningsteologins
namn fanns det inte längre rum för kristna som iakttog omskärelsen
och levde ett judiskt liv. Kyrkan hade blivit hednakristen, punkt och slut.
Icke desto mindre levde den ursprungliga visionen uppenbarligen kvar bland
dem som utsmyckade Santa Sabina-kyrkan. Därför bär den vittnesbörd
om en medvetenhet om roten som bär oss (Rom 11:18) och om kristna
som i det längsta bjöd motstånd mot den antijudiska teologi
som snart skulle prägla utsmyckningen av Europas katedraler med bilder
av två andra kvinnor – den ena nedböjd med bruten stav
och förbundna ögon, det vill säga judarna, den andra med
krona på högburet huvud och korskrönt stav, det vill säga
kyrkan. Ja, än värre: hornprydda demoner försågs med
den medeltida toppformade hatt som judarna tvingades bära, och ibland
framställdes de diande en sugga – som i Uppsala domkyrka. |
Mot den bakgrunden är Santa Sabina-kyrkan
ett monument över ett kapitel i relationen mellan judar och kristna,
som egentligen fick nytt liv först efter Andra Vatikankonciliet
och det teologiska arbete som skett under de senaste 40 åren. Att
mycket återstår att göra fick jag dock en ny påminnelse
om så sent som i fredags. Då publicerades nämligen nyheten
om det nyupptäckta så kallade ”Judasevangeliet” här
i Israel. Nyheten slogs upp med stora rubriker på förstasidan
i snart sagt varenda tidning. En ström av intervjuer med experter
och folk på gatan upptog den största platsen under förmiddagens
radiosändningar, och det har sedan varit det stora samtalsämnet överallt.
Jag har svårt att tänka mig att denna upptäckt kunnat
väcka så stort intresse någon annanstans.
Mycket kunde sägas om allt som sades och skrevs, men jag vill
sammanfatta allt i en rubrik i en av de största tidningarna: LO
BAGADNU – ”Vi har inte förrått”.
Det är skakande att se hur kyrkohistoriens kollektiva skuldbeläggning
av judarna för Jesu död och Judasgestalten som ett slags förkroppsligande
av ”en riktig jude” vunnit insteg även i den judiska
folksjälen. Därför upplevdes det som en så stor
befrielse, om man nu uppdagat ett historiskt dokument som framställer
Judas i ett annat och positivt ljus.
Själv önskar jag naturligtvis att den kristna teologin hade
varit av det slaget tiderna igenom, att ingen sådan här upptäckt – vad
den nu är värd – skulle behövas för att undanröja
en absurd anklagelse som judarna fått betala ett ofattbart högt
pris för. - Som Jesper Svartvik så träffande uttryckte
det i en påskartikel i Judisk Krönika för två år
sedan: ” Inför pesach är
det som bekant sed och bruk att göra sig av med all chamets (det
vill säga surdeg). För att Stilla veckan ska vara värdig
sitt förpliktigande namn måste kristna rensa bort all teologisk
surdeg för att kunna följa uppmaningen ’Låt oss
därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans
och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade
bröd’ (1 Kor 5:8).”
Denna maning är och förblir ständigt aktuell. Därför
känns arbetet för att förbättra relationerna mellan
judar och kristna så viktigt och meningsfullt. Tack för att
ni vill vara med i det arbetet!
Nu står påsken för dörren. I morgon kväll
går den sju dagar långa påsken in. Den inleds med påskmåltiden
- den så kallade påsksedern -
med läsningen av påskhaggadan,
det vill säga berättelsen om uttåget ur Egypten. Hela
måltiden kan sägas vara en dramatisering av uttåget
med det osyrade brödet och de bittra örterna som de mest kända
ingredienserna. Men även påskäggen finns med på sederbordet.
I år firar jag påsk tillsammans med en familj, där värdinnan är
från Egypten och värden från Marocko.
|
På skärtorsdagen firar vi gudstjänst i Lutherska
kyrkan i Gamla stan med efterföljande vandring ut till Getsemane,
och på långfredagen vandrar vi som vanligt Via
dolorosa till Gravkyrkan. På påskdagen predikar
jag i högmässan som vi firar klockan 7 på morgonen
på Olivberget, där vi har en underbar utsikt över Juda
bergsbygd. Vid klart väder ser man Döda havet och Moabs berg
med berget Nebo, där en gång uttågets folk blickade
in i detta land.
Härifrån sänder jag er nu många
varma hälsningar med önskan om allt gott inför påsktiden – chag
sameach ! |
 |
Getsemane med Alla Nationers
Kyrka. |
|
|
Er tillgivne |
 |
Göran Larsson
|
Adress i Israel: Hatekufa 17/4, 92628
Jerusalem;
tel. 00972-2 648 1979 eller 00972-50 685 0346 (mobil)
E-postadress:
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer:
Plusgiro 195 85 45-4
|
P.S. En liten påminnelse om vår
sommarkurs på Helsjöns folkhögskola över
”Herrens bön och välsignelse” den 3-6 juli. Hela
programmet finns på vår hemsida.
För närmare information: Helsjöns folkhögskola, 519
89 Horred; tel. 0320-87440; helsjon@helsjon.fhsk.se; www.helsjon.fhsk.se
|
|
|
Ladda ner rundbrevet
som Adobe PDF-fil - filen är 28 kB stor. |
Klicka
här! |
|
För att kunna öppna filen behöver
du Adobe Acrobat Reader, som du kan hämta gratis HÄR om
du inte har den på din dator. |
|
|
|
|