Kära vänner!
Idag för en vecka sedan återkom jag till Jerusalem efter
två månaders bortavaro. Även om jag gjort denna resa
ett oräkneligt antal gånger, känns det långt ifrån
självklart att få återvända hit och som ett underbart
privilegium att få bo i denna stad som inte har sin like på jorden.
Att till råga på allt annat gott få ha sådana
grannar som jag har tillhör också de verkligt stora gåvorna
i livet. Jag hade knappast hunnit betala bussen, innan de stod där
redo att hjälpa mig upp med väskorna. Då känner
man sig välkommen!
En av de första sakerna jag gjorde var att besöka marknaden,
där man verkligen märker att vi gått in i en ny årstid.
Här markeras årstiderna inte minst av utbudet av frukt och
grönsaker. Nu dignar stånden av färska fikon, vindruvor,
mango, persikor och granatäpplen. Det är en fröjd både
för ögat och tungan! Varmt och gott är det, och värmen
lär bestå åtminstone de närmaste båda månaderna.
Sommaren erbjöd både arbete och avkoppling i en mycket berikande
blandning. Veckan efter midsommar ägde den sedvanliga sommarkursen
på Helsjöns folkhögskola rum, som i år hade lockat
fler deltagare än någonsin. Vi kommer givetvis att fortsätta
på samma plats och tid nästa år, alltså den 26-29
juni. I år var temat en av de mest kända texterna i Bibeln,
nämligen förbundets båda tavlor med ”de tio buden”.
Icke desto mindre – eller kanske just därför – upplevde
vi hur mycket mera det finns att upptäcka i Bibeln och vilka djup
som inte minst den judiska tolkningstraditionen kan uppenbara för
oss. Därför har vi beslutat att som tema för nästa års
sommarkurs välja ett par andra texter, som de flesta kan utantill
och som är kända världen över, nämligen Fader
vår och välsignelsen. Mera information kommer i vårt
nästa rundbrev.
Nästa arbetspass följde ett par veckor senare. Efter att ha
medverkat vid Sällskapet Shaloms välbesökta sommarkonferens
i Mullsjö reste jag till USA, där jag föreläste vid
det katolska ärkestiftets årliga bibelkonferens i Denver,
Colorado, som i år hade temat ”Exodus – Old and New”.
Den samlade ett par hundra deltagare i alla åldrar - präster,
diakoner, ordensfolk, lärare och framför allt kyrkans ”fotfolk”,
av vilka inte så få vid sidan av sina vardagliga uppgifter
deltagit i en mycket grundlig fyraårig bibellinje. Både där
och på det teologiska seminariet använder de min kommentar
till Andra Mosebok, Bound for Freedom, som kommit i nytryck. Aldrig
tidigare har jag signerat så många böcker, och jag har
sällan fått ett sådant gensvar, vilket kändes särskilt
stort med tanke på att jag var den ende icke-katolske föreläsaren. Ärkebiskopen
gav mig på stående fot en inbjudan till nästa års
konferens. Men oavsett hur det blir med den saken, kommer jag att få träffa
en stor grupp från Denver här i Jerusalem i maj nästa år.
 Att
Denver betyder mycket inom den katolska kyrkan såväl i USA
som i den världsvida kyrkan visar sig bland annat däri att
den förre påven, Johannes Paulus II, valde just denna stad
som värd för World Youth Day 1993, som i år ägde
rum i Köln, nu besökt av Johannes Paulus’ efterträdare,
Benedikt XVI. Det var särskilt roligt att få påminna
om vad Johannes Paulus II fick betyda för att bygga upp förståelse
och respekt mellan judar och kristna. Frågan är om någon
enskild kyrkoledare fått uträtta mera i det avseendet under
kyrkans historia. Åhörarna var märkbart rörda när
jag belyste detta förhållande, och i talen efteråt lovade
man att försöka lyfta fram de judisk-kristna relationerna i
undervisning och förkunnelse än mer än man hittills gjort.
Det är verkligen ett meningsfullt sätt att fira och följa
upp årets 40-årsjubileum av Andra Vatikankonciliets deklaration, Nostra
Aetate, som utan tvekan utgör en av de viktigaste milstolparna
på vägen mot nya relationer mellan judar och kristna.
Efter
ett par dagars avkoppling med bland annat en oförglömlig tur
upp i Klippiga bergens natursköna landskap fortsatte jag till New
York, där jag äntligen skulle få träffa en person
som jag dittills endast kände genom hans svenska vänner och
genom brevväxling och telefonsamtal. Han heter Bert Lehmann, är
född i Stockholm 1916, och har bott i New York sedan 1939, där
han drivit en exportfirma och samtidigt verkat som konstnär. Redan
när jag kom in i hallen till det hyreshus där han bor, lade
jag märke till hans tavlor, flera signerade alldeles nyligen. Under
fyra fullkomligt oförglömliga dagar fick jag ta del både
av en otroligt innehållsrik levnads-historia och smaka på storstadens
lika intensiva liv. Redan 1937 studerade Bert vid en av den tidens mest
berömda Talmudskolor, Mir Jeshiva i Ukraina. Denna tragiskt svunna
värld har han bevarat åt eftervärlden på sina dukar,
som nu finns på en permanentutställning i Brooklyn.
 Jag anlände på lördag kväll klockan åtta
redan innan sabbaten gått ut, så först satt vi där
i skymningen och upplevde en själarnas gemenskap, som tillhör
livets ljusaste stunder. En timma senare önskade vi varandra Shavua
tov, ”God vecka”, och då visade det sig att Bert
redan planerat allt för att jag skulle få en så god
vecka som någon bara kan få. Redan första dagen hann
vi besöka Metropolitan Museum of Arts, Svenska kyrkan, St. Patrick’s
Cathedral, Times Square och aftonbön i hans synagoga. En verklig
höjdpunkt var också ett möte med en grupp svenska judar
som bor i New York med omnejd. I FN-byggnaden kunde jag ägna en
god stund åt att tänka på Dag Hammarskjöld, vars
hundraårsdag vi just firat. Men viktigast av allt var den rika
gemenskap jag fick åtnjuta hemma hos Bert och hans vänner.
Jag skulle kunna fylla flera brev med utdrag ur hans fascinerande liv.
En sak kan intressera den som besöker Stockholm. Den ortodoxa Jeshurunsynagogan
på Nybrogatan är en av de få som räddades undan ”Kristallnatten”.
Genom Berts fars försorg smugglades den ut ur Tyskland och är
alltså i bruk än i dag.
Jag vill också berätta om ett underligt sammanträffande
som gjorde att mitt besök blev känt i ganska vida kretsar i
New York. På bussen från flygplatsen till Manhattan hörde
jag plötsligt en dam tala hebreiska på sin bärbara telefon.
Jag kunde naturligtvis inte låta bli att avslöja min hemvist
i Jerusalem. Det visade sig att hon arbetar som journalist på den
stora hebreiska tidningen Jedi’ot Aharonot. När hon
hörde om mitt arbete och om mitt förestående sammanträffandet
med Bert Lehmann blev hon så intresserad, att hon ville skriva
en artikel om oss. Så alldeles innan jag begav mig till flygplatsen
för min återresa till Sverige gjorde hon en intervju med oss.
Det blev ett så intressant samtal, att jag höll på att
missa bussen. Men resultatet blev en helsidesartikel den 5 augusti om
de båda nyfunna vännerna med en bild av oss i soffan framför
ett av Berts konstverk. Att mer än 30 år skiljer oss åt
kan nog ingen tro. Jag fick också tillfälle att ta upp vårt
gemensamma hjärteämne: nödvändigheten av förbättrade
relationer mellan judar och kristna.
Något av ett kyrkohistoriskt jubileum fick jag vara med om den
12-13 augusti i Karlskrona. 1875 grundades nämligen ”Karlskrona
arbetskrets för Israel” – den första i sitt slag
i Sverige. Mycket har förändrats sedan dess i synen på förhållandet
mellan judar och kristna. Men Karlskrona Israelkrets är fortfarande
levande och firade sitt 130-årsjubileum med stor glädje. I
jubileumsprogrammet ingick mottagande av sabbaten på fredagskvällen,
föredrag, en skärgårdstur samt besök på den
judiska avdelningen av Kalmar museum. Vi önskar dem och dess outtröttliga
ordförande Anna-Lisa Kindermann-Hult en välsignad fortsättning
i arbetet på att skapa förståelse för judendomen
och Israel i Sverige.
Nu står jag inför en ny arbetsperiod här i Jerusalem,
då jag hoppas komma igång på allvar med nästa
bok i vår serie ”Skrifter om judisk och kristen tro och tradition”,
som ska ta upp det judiska året i skärnings-punkten mellan
Gamla och Nya testamentet och i mötet mellan judar och kristna.
Jag kommer att stanna här till slutet av januari. Då reser
jag till Sverige för kurser och föreläsningar under februari
månad. En del är redan inbokat, men fortfarande finns utrymme
för fler åtaganden. Jag vill försöka hinna med så mycket
som möjligt men tvingas prioritera större samlingar, framför
allt prästfortbildning.
I detta sammanhang vill jag också nämna en resa till Rom
den 6-11 mars nästa år. Programmet koncentrerar sig på det
judiska Rom i historia och nutid - synagogor, ghettot, katakomberna med
mera. Resans ciceron och allt i allo är Romexperten Sonia Schlossman.
Själv kommer jag att undervisa om de judisk-kristna relationerna
med anknytning till Rom. Vi kommer givetvis också att besöka
kyrkor med Peterskyrkan som höjdpunkt. För program och anmälan,
kontakta Inger Lindau, Borggatan 6, 26357 Höganäs, 042-331941,
.
Programmet finns också på Shaloms hemsida, www.shalom.se.
Jag har nu varit anställd av jubileumsfonden i över ett år.
Ni ska veta att jag ser det som en stor förmån att kunna arbeta
på detta sätt. Hela tiden har jag känt ert stöd
och även fått glädja mig åt att allt fler uttryckt
intresse för att följa vårt arbete genom detta lilla
rundbrev. Vår sändlista har utökats från omkring
150 till 850 adresser. Det händer att någon ursäktar
sig för att de inte gett något bidrag till fonden. Därför
vill jag än en gång betona en sak. Detta brev skickar vi ut
utan några som helst villkor. Det är så viktigt för
oss att kunna hålla kontakten med er som tycker att det är
väsentligt att på olika sätt arbeta för en djupare
kunskap om sambandet mellan Gamla och Nya testamentet och för judisk-kristen
förståelse. Rundbrevet är ett sätt att på ett
enkelt sätt nå ut med vad vi gör. Bara genom att ni vill
ta emot, läsa och kanske också ge det vidare, hjälper
ni fonden att leva vidare. Givetvis är vi också mycket tacksamma
för alla gåvor som kommer in, men vi gläder oss verkligen över
var och en som vill tillhöra fondens växande krets av vänner.
Tack för att jag får dela dessa tankar med Dig!
Er tillgivne |
