Jerusalem den 20 maj 2005
Kära vänner!
För fyra månader sedan satt jag här i Jerusalem och
skrev till er.
Då höll jag på att förbereda mig inför min
resa till Sverige. Flera av er som
läser dessa rader har jag lärt känna för första
gången i samband med mina föreläsningar där i vår,
och det är särskilt roligt att få hälsa er välkomna
som abonnenter på detta lilla rundbrev. Till er andra vill jag
bara säga att jag skäms över det långa dröjsmålet
och hoppas bättra mig, så att vi inte tappar kontakten.
Här har mycket hänt alltsedan jag återvände den
29 mars. Då hade just den judiska purimfesten firats – närmare
bestämt när vi kristna firade långfredag. I enlighet
med föreskriften i Ester 9:22 att man ska ”skicka matgåvor
till varandra” hade mina underbara grannar ställt en stor
korg med allehanda godsaker i på bordet. De hade dessutom både
städat lägenheten och tvättat bilen, ”för en
smutsig bil kan locka till sig tjuvar”. Så ni kan nog ana
hur välkommen jag kände mig. Den 23 april började den
judiska påsken. Även ortodoxa kristna, som ju utgör majoriteten
av den kristna här, firade påsk en månad efter oss kristna
som följer den västerländska kalendern. Så här
väntar både judar och kristna fortfarande på pingst.
När jag själv firade pingst i söndags, fick jag dessutom
vara med om en annan stor högtid. Mina grannar har fått tillökning
i familjen – en dotterson – som i enlighet med Torans bud
skulle omskäras på åttonde dagen och alltså upptas
i förbundet med Abraham (se 1 Mosebok 17:9-12). I samband därmed
kungjordes också namnet – Jonatan Aron Hesekiel (jfr Lukas
1:59). Det dröjde inte länge efter ingreppet förrän
den lille pojken var alldeles lugn och till och med gav oss ett litet
leende. Min granne som är morfar till Jonatan var gudfar. Han heter
Zion Kohen och är alltså ”präst”, det vill
säga han härstammar från översteprästen Aron
i rakt nedstigande led.
Fortfarande har prästerna – kohanim – i uppgift
att läsa den aronitiska välsignelsen under gudstjänsten
i synagogan. Men nu fick jag bevittna något som jag aldrig tidigare
varit med om. Zion satt kvar på sin vackert snidade stol, och snart
radade gästerna upp sig i en rad som sakta började röra
på sig och som hela tiden fylldes på medan vi andra sjöng
sånger i väntan på middagen. Jag lade märke till
hur han talade personligt med var och en och lade händerna på dem;
de små barnen lyfte han upp i sitt knä. Till sist ställde
jag mig också i kön, och när jag så småningom
kom fram möttes jag av en omfamning följd av en lång
välsignelse som inneslöt en önskan om allt möjligt
yttre och inre gott i mitt liv, till exempel hälsa och välgång
under många år som deras granne. Han glömde inte heller
mina närmaste i Sverige i sin välsignelse. Eftersom det var
pingstdag för mig, kunde jag inte låta bli att tänka
på hur vår kristna förbundshögtid är grundad
just i förbundet med Abraham som lille Jonatan just blivit upptagen
i. När Petrus predikade på Tempelplatsen här i Jerusalem,
sa han bland annat: ”Ni har ärvt det förbund som Gud
slöt med era fäder när han sade till Abraham: Genom dina ättlingar
skall alla släkten på jorden bli välsignade” (1
Mosebok 12:3; Apostlagärningarna 3:25). Med Abrahamsättlingen
Zions välsignande händer på mitt huvud kände jag
hur dessa ord på nytt blev levande, hur tid och evighet möttes
och livet från olivträdets levande rot blev till en oförglömlig
pingstupplevelse.
Går jag sedan tillbaka ytterligare en vecka i tiden och slår
mig ned i en av Hebreiska universitetets lärosalar, stiger docenten
Jesper Svartvik in för att föreläsa om ”Jesus and Kashrut”,
det vill säga om Jesu förhållande till de judiska matföreskrifterna.
Salen var snart så full att vi fick söka oss till en större
lokal. Inför denna fulltaliga skara av studenter och professorer – de
allra flesta judar – analyserade Jesper evangelierna och belyste
dem med rabbinska texter på ett sätt som höll åhörarna
i andlös spänning tills frågorna bröt loss. Detta
var verkligen judisk-kristen dialog såväl på hög
akademisk nivå som på ett djupt personligt plan. Jag kunde
bara sitta och njuta i fulla drag medan min f.d. elev - numera en internationellt
erkänd och aktad forskare - ödmjukt och initierat byggde broar
av kunskap och förståelse mellan förbundets folk.
Jesper var här i samband med en kurs på Svenska teologiska
institutet över temat ”Abrahams barn”, där 18 studenter
från Lund deltog. Det är glädjande att turister, pilgrimer
och studenter håller på att återvända. Jag hoppas
därför att få träffa allt fler av er framöver
- inte bara i Sverige utan också här. Mina föreläsningsresor
i Sverige kommer att fortsätta. Vi har räknat med en månad
på våren och en på hösten. Vårens vistelse
blev dock dubbelt så lång som planerat, bland annat på grund
av att jag kallades att tala på Förintelsedagen i Stockholms
stora synagoga den 27 januari; mera om detta finns på vår
hemsida. Därför kommer mitt besök i september att skjutas
upp till februari nästa år. Under hösten hoppas jag bland
annat kunna skriva nästa bok i jubileumsfondens skriftserie ”Skrifter
om judisk och kristen tro och tradition”.
Apropå den har nu andra upplagan av Jossel
Rakovers samtal med Gud kommit ut. Den kan beställas på Arcus förlag,
Box 1026, 221 04 Lund; tel. 046-333880;
. Priset är 85 kronor. Jubileumsfonden har bidragit till tryckningen
och erhållit 1000 exemplar för fortsatt gratisspridning till
grupper och enskilda som annars inte skulle lära känna denna
märkliga text. Jag vill i det sammanhanget uttrycka vårt mycket
stora tack till Josef Lindqvist för allt arbete han lagt ned på att
distribuera första upplagan. Det är sannerligen ingen liten
möda han lagt ned på att förpacka och skicka ut tusentals
böcker och hålla ordning på alla beställningar. Ändå visade
han oss bara glädje över att få vara – som han
sa – ”Josselspridare”. Tack av hjärtat, Josef!
Under våren har jag periodvis arbetat med den planerade nyutgåvan
av ”Uppbrottet”, ett arbete som kommer att fortskrida fram
till den 23 juni då jag kommer till Sverige. Då väntar
närmast de båda sommarkurserna på Helsjön och i
Järpen. Snart är det sista chansen att anmäla sig. Därför
vill jag åter påminna er om dessa kurser, då jag hoppas
få träffa många av er personligen; se informationen
på nästa sida. Efter sommarkurserna kommer jag att delta i
Shaloms sommarkonferens, som i år äger rum i Mullsjö den
13-17 juli. För närmare information går det bra att kontakta
Shaloms expedition, tel 0911-30131, eller gå in på deras
hemsida, www.shalom.se
Man märker ständigt hur frågan om kyrkans förhållande
till judendomen skär rakt igenom samfundsgränserna. Det berör
ju hela vårt rotsystem och går alltså bortom de gränser
mellan kyrkor och samfund som dragits upp under en snart tvåtusenårig
kyrkohistoria. En ny påminnelse om detta fick jag när en katolsk
pilgrimsgrupp från Denver, Colorado, på besök här
i Jerusalem kontaktade mig och berättade att många församlingar
där som studiebok använder min kommentar till Andra Mosebok, Bound for Freedom. Sedan jag träffat gruppen blev jag inbjuden till
en bibelvecka i Denver 18-22 juli, där man ska studera judisk-kristna
relationer i allmänhet och bibeltolkningsfrågor i synnerhet.
I samband därmed ska jag också göra ett uppehåll
i New York och träffa en grupp överlevande från Förintelsen
med svensk anknytning.
Sedan jag skrev mitt förra rundbrev har jag fått en ny e-postadress.
Jag förstår att flera har skrivit till den gamla adressen
men inte fått något svar. Eftersändningen till den nya
adressen har nämligen inte fungerat som den ska. Så var snälla
och notera den nya adressen nedan.
Andra har hört av sig eftersom de saknar inbetalningskort. Vi
håller på att trycka upp nya. Om ni önskar inbetalningskort,
kan ni väl bara skicka mig en rad om det, så kommer de på posten.
Tack för alla gåvor som möjliggör min anställning
och fondens fortsatta arbete! Tack för att ni vill vara med i vår
vänkrets! Som jag så ofta sagt, innebär ert stöd
långt mer än ekonomiska möjligheter att gå vidare.
Det betyder fram-för allt att känna sig buren både ovanifrån
och av alla er som finns med vid min sida.
Efter en ganska kylig vår har nu värmen äntligen kommit.
När detta skrivs, närmar sig kvicksilvret 30 grader. Härifrån
hälsar jag nu allra varmast till er var och en och gläder mig åt
dagen då vi åter får träffas.
Er tillgivne |
