Belo Horizonte den 17 maj 2004
Kära Vänner!
Denna hälsning går ut till er som på olika sätt
hört av er med anledning av det rundbrev som jubileumsfondens styrelse
skickade ut i vår. Framför mig har jag nu en lång lista
på namn. När jag går igenom den, ser jag framför
mig många kära ansikten, förknippade med ljusa minnen.
Visst finns där också flera namn som jag ännu inte kan
förknippa med något ansikte, men de namnen gör mig minst
lika glad. Det är ganska gripande, att dessa ”främlingar” utan
att vi träffats stöder ett arbete som är så nära
knutet till min person. Till er vill jag särskilt uttrycka min förhoppning,
att vi så småningom ska få mötas personligen.
Alldeles oavsett vilka ni är, är ni för mig nämligen
mycket mera än namn på en adresslista. Flera av er var med
från början och medverkade till att jubileumsfonden kom till
för exakt fem år sedan, och tack vare er går jubileumsfondens
arbete nu in i en ny och mera aktiv fas.
Men jag vill också betona att ni är mycket mera än en
grupp understödjare. Ni utgör inget mindre än själva
bärarlaget för jubileumsfondens arbete. Att jag nu kan bli
anställd av fonden, beror helt på er. Men även fortsättningen av detta arbete hänger på er – inte bara som givare
utan just som ett bärarlag. Det innebär att jag vänder
mig till er som till en kär ”storfamilj”, som jag hela
tiden vill hålla kontakt med. Fondens styrelse och jag välkomnar
alla råd och förslag vi kan få och kommer alltid att
glädja oss åt att få höra ifrån er.
När jag nu har skrivit lite om det som ligger mig allra närmast
om hjärtat, ska jag avge en liten rapport om vad som hänt sedan
styrelsens rundbrev gick ut. I skrivande stund har 70 personer förbundit
sig att stödja fonden med sammanlagt 10 875 kronor i månaden.
Det har också kommit in 14 700 kronor i gåvor från
nio givare. Dessutom har 40 anmält sitt intresse för det nyhetsbrev
som vi hoppas snart kunna ge ut regelbundet. Det innebär att vårt
allra första bärarlag består av 120 stycken. Vi hoppas
dock givetvis att det så småningom ska växa ytterligare.
Det viktigaste är emellertid hur vi förvaltar det stora förtroende
ni gett styrelsen och i all synnerhet mig personligen, som nu tack vare
er generositet kommer att kunna anställas av fonden, troligen från
och med den 1 juli. Styrelsen räknar med att de inkomster som förväntas
ska räcka till en deltidsanställning och ändå kunna
täcka fortsatt gratis bokspridning och andra löpande utgifter.
Det formella beslutet kommer att fattas under ett styrelsesammanträde
i juni.
Som ni ser, skriver jag detta brev i Belo Horizonte, som ligger ca 40
mil norr om Rio de Janeiro. Den 24 juni återvänder jag till
Sverige och har då med mig ett nytt språk i bagaget. Riktigt
hur jag ska få användning för portugisiskan vet jag inte,
men varje språk öppnar onekligen en ny viktig värld.
Portugisiska talas av omkring 200 miljoner människor och ligger
dessutom nog nästan lika nära ett annat stort världsspråk
- spanskan – som danska och svenska.
Redan efter midsommar börjar de båda sommarkurser som jubileumsfonden
ordnar i samarbete med Helsjöns folkhögskola i södra Västergötland
och Kastlösa stiftsgård på Öland. Kurstemat lyder ”Texter
och tider för eftertanke” och behandlar Rosh
Hashana, Jom
Kippur, Chanukka och Purimfesten – både
själva firandet och de texter som läses under dessa högtider
i synagogans gudstjänst. Huvudföreläsare är Jesper
Svartvik och jag. Ni är mycket välkomna att delta. Jag bifogar
mera information nedan.
Antagligen kommer jag sedan att tillbringa sommaren i Sverige. Jag hoppas
att vi ska kunna skapa vår hemsida, utforma vårt nyhetsbrev
och i övrigt dra upp närmare riktlinjer för fondens arbete.
Behoven är många och stora. Just nu känns kampen mot
den växande antisemitismen som allra mest akut. Från slutet
av augusti till slutet av september kommer jag att hålla föredrag
och leda kurser i Sverige från Luleå i norr till Malmö i
söder. Därefter återvänder jag till Jerusalem lagom
för att fira Sukkot, vilket redan gläder mig storligen.
Helst skulle jag vilja skriva till er var och en personligen. Men för
enkelhetens skull får det bli ett vanligt rundbrev denna gång.
Jag hoppas dock att ni var och en ska ”läsa mellan raderna” och
känna ett personligt mycket varmt tack för att ni ställt
upp på det sätt ni gjort. Jag vill gärna skriva snart
igen, men det blir väl i alla fall inte mera från denna sydliga
horisont, där vi just nu har ett alldeles fantastiskt höstväder,
vilket kan jämföras med svensk högsommar när den är
som vackrast. Fast de långa ljusa kvällarna har vi förstås
inte.
De varmaste hälsningar i stor tacksamhet,
Göran Larsson
E-post:
|
